Corren.se
Saknaden efter en hund
17
apr 23:40
Det
färggranna och frodiga i naturen uppmärksammas i den här
utställningen. Intensivt röda kvällshimlar, och en
aprikosfärgad som förebådar kvällen, utgör dominanta
inslag. Men det handlar inte om några insmickrande
solnedgång-vid-sjö-målningar. Här är intensiteten i färgen
uppskruvad till en nivå som indikerar att konstnären vill
något annat än att presentera naturromantiska bilder.
Tomt
koppel
Vad är det då han vill visa? Jag föreställer mig att det
rör sig om det outgrundliga, det som svårligen låter sig
beskrivas, men även om volym och avstånd. Det kretsar också
kring skönheten i naturen, en skönhet som man kan vända och
vrida på, mixtra med så att den kommer att ingå i mer
eftersträvade sammanhang, där den kanske inte ens spelar
huvudrollen.
För den verkliga huvudrollen i utställningen spelar en
hund. Den hunden lever inte längre, men dess betydelse har
inte mattats och saknaden kvarstår. En mindre träskulptur
föreställer en man som står med ett tomt koppel i handen
och tittar upp mot himlen. På väggen mitt emot hänger
"himlen", landskapet med den aprikosfärgade skyn. Där
springer hunden Molly, fri och frisk, och hinner nog skänka
husse en och annan tanke mellan alla sagolika upplevelser.
Kvisthål
med ljud
Bakom mannens rygg står en bit av en gammal trädstam, med
ett alldeles runt kvisthål i. Därur kommer då och då ljud
som påminner honom om promenaderna med hunden, som olika
fågelläten och husse som själv visslar på sin hund.
Sievert
Sjöberg